Varför ska man rädda jorden om man har evigt liv?

Det finns många skäl att göra detta,
fler av oss vill utvecklas och bli högre och
visst måste alla goda få den möjligheten
att uppnå sin fulla potential, och jag
försöker verkligen inte konkurrera
med någon i det här universumet.
Ni som tror på en grundare är rätt i tiden
men att tro att någon annan,
vem som helst skulle kunna
ta över dennes lära tycks
som alltid skapa personliga problem
både för den som leder och den som
lämnat sin plats på jorden,
varför skapar man utifrån sin egen inre värld?

Varför grundlägger man sin tro?



Att vara och att bli den man är.



Vem vågar utmana kraften som styr människan?



Provocera inte om du själv kan provoceras.

Jag lärde mig det när livet blev ett svart
mörker av ondska runt mig och då förstod
jag att livet verkligen är sanning och då måste
det finnas mera, något mycket mera här runt oss.

Jag förstår om ni som trakasserar mig,
för att jag kommit för nära er tro, är rädda för mig.

Men jag är också en grundare,
av mitt eget universum,
här är möjligheterna stora att växa.

Växa som människa,
något jag inte fick under
min mors inflytande, nu är jag fri, är ni fria?

Hur långt har ni kommit i ert inre,
vågar ni se er själva,
eller behöver ni spegla er i terrorn?

Det finns onda människor på jorden,
vill de också rädda den?
Bara för att sen leva vidare?

Varför ska man rädda jorden om man har evigt liv?

Det är en viktig fråga.


(Den här texten är fristående från boken som jag skriver.)