Som sirenen som varnar för kriget...

Som en gaffel mot en griffeltavla...

Som de skrikande däcken innan frontalkrocken...

Som tågvisslan som tjuter för att de lekande barnen ska lämna spåret...

På samma sätt ylar min telefon och lyser ilskt i sommarkvällen...

Det går en elektrisk stöt genom bröstet och för några få sekunder drabbad jag av en känsla av panikhunger... fast inte i magen... hungern sitter i bröstet... jag känner hur hjärtatslagen blir snabbare och hjärtat måste för ett tag pumpa runt allt mitt blod minst ett varv runt min kropp i ett enda slag...

Jag känner igen ljudet... 10 gånger av 10 har det varit från dig...

Det som alltid förut varit en mysig pling tjuter nu som gjallarhornet...

Nu är det aldrig du längre...