Du valde livet i sista sekund, en utsträckt hand som du försiktigt tog.

Vi har pratat i timmar om vad vi vill ha.

Ett litet hus i skogsbrynet, ormbunkar vid vägkanten.

Ett charmigt hus med endast lugnet runt husknuten.

En jordkällare med delikatesser, en plats för kreativitet.

Ett rum där ljuset är rätt för din konst att frodas, tapeten som Ebba-Ilse får måla direkt på.

Ett hem byggt av kärlek med valpar och barn. Rufsig frisyr i blöja och gummistövlar.

En gunga under ett träd där hisnande fart kan varvas med tid för reflektion.

Bärbuskar och blommor.

Vackra fönster att titta ut igenom och en välkomnande trapp att äta frukost på.

Två gamla människor som delat ett liv, som ser förbi rynkorna och skavankerna.

Två människor vars själar fortfarande är unga och som ser i varandras leenden att att det var menat att vara vi.

När jag ser stillbilden på huset vi pratade om så rör sig gungan under trädet, dörren är öppen på bilden och från köket hörs hur porslinet plockas fram och Ebba-Ilse dukar för fest.

Stillbilden jag ser är en dröm och den drömmen är vacker. Drömmen kan bli verklighet men kan också bytas ut mot lägenhet, vardagliga plikter och små bekymmer.

Det viktiga i drömmen är de två äldre människorna som fortfarande tindrar i ögonen när de ser varandra. De älskar varandra och de älskar livet.

Dom är du och jag efter att vi gått igenom det här.

Ebba-Ilse är välkommen i lägenheten också.

Du är välkommen i mitt hjärta, den dörren står alltid på glänt.