Dagarna rullar över mellanrummen
mellan de olika verkligheterna

som splittar hennes själar
till oförenliga entiteter

hon halkar och fastnar

med båda fötterna samtidigt
i trångsynthet och vidsyn
visdom och ytliga snipigheter

vilar den svarta korpen
på hennes axel, talar sitt språk

med en kärvheten som skär i öronen

när hennes begränsning tar över
och gliporna blir till snubbelsten

så svår att tränga igenom
att se med samma klara linser

att ögonen tåras