Nedfryst, som i koma, har jag legat i min tilldelade grav.

Levande men ändå död, berövad min rörelseförmåga men medveten om omvärlden.

Igår landade den vackraste fjärilen på min nedfrysta kropp.

Hennes värmande men ändå planlösa vingslag tinade upp min kropp och själ.

Hennes värme och vackerhet väckte mig till liv, en fjäril med helt nya färger och nyanser på sina vingar...

Sakta satte jag mig upp i graven och tackade den vackra fjärilen för dess återkomst...

I tystnad viskade hon i mitt öra ”dom säger att jag fortfarande är en larv och inte kan flyga”

Se dig i spegeln min älskade, du är en fjäril och du kan flyga...

Flyg med mig och sprid din vackerhet, glöm aldrig att du varit en larv men vet att du är en fjäril...

Du flög ju till mig <3