Vad gör man för att lindra skrivarklådan?
Man nedskriver exempelvis en dikt!
Man tror att denna mognar till på sikt
och låter den bli kvar i skrivbordslådan.

Den kan ju bättras på och redigeras
och läsas utav andra som förstår,
att dikten mognar medan tiden går
och kanske senare kan publiceras.

Men pallar den offentligen beskådan?
Blev dikten något vidare poem?
Man undgår många pinsamma problem
om man har kvar sin dikt i skrivbordslådan.

En publicerad dikt blir läst som sådan,
i tolkning, språkbehandling och teknik.
Om man vill undgå något slags kritik,
så får man nöja sig med skrivarklådan...