Nygift!
Lycklig!
Livet leker!
Äntligen är mitt livs Kärlek här!

Men så...

Orden slår skoningslöst undan fotfästet...
Slungar mig hårt i den kalla marken...
Alla drömmar...
All min längtan...
Allt mitt hopp...

Brutalt grusades de...
Mejades ner...
Förintades...
Ohyggligt och grymt...
Kan inte värja mig
för sorgen!
Vreden!!
Vanmakten!!
Varför just jag??!!
Kunde det inte fått räcka
Med allt jag redan fått utstå??!

Självklart vet jag
Att det viktigaste
ju självklart är
Att bli frisk!

Men ändå
kan jag inte rå för
Att det gör så fruktansvärt ont!
Vetskapen om att
jag aldrig någonsin
kommer att kunna få
några egna biologiska barn!

Och ovanpå allt detta
Behöva slåss
för att min Kärlek
ska få stanna kvar hos mig i Sverige !!

Denna omänskliga myndighet
Som, så totalt skiter i människor!
Ingen mänsklighet!
Ingen hänsyn!
Stelt följande av
Urusla lagar och regler!

Hård tyngd på våra axlar
Bärs nu av oss båda!
Men det viktigaste nu
Är att fokusera och kämpa!
Att klara detta tillsammans!
Vi kommer aldrig att ge upp!
Tillsammans ska vi vinna!
Mot dessa ohyggliga mördarceller!
Och mot Migrationsverket!!

Tillsammans förevigt!
Vi två föralltid!
I Kärlek!