själen min så fragil

full av hål som en sil

blöder som ett såll

ja, på alla håll 

vassa pilar träffar själen

onda människor, deras tillmälen

får mig dubbelvikt av smärta

det gör så ont i mitt hjärta

ack, att jag till människa föddes

när vår jord en gång föröddes

till människans boning jag flydde

till trygghetens hydda

men jag mig snart bedrog

många människor hade fått nog

de stal, ljög, startade nya krig

jag var tvungen skydda mig

varje dag måste jag överleva

gömmer mig i klippans skreva

mat och dryck är eftersatt

mardrömmar varje natt

måtte kriget snart ta slut

jag står inte längre ut

att vara människa inte lätt

när människor oss krigen gett