En fredagspromenad i Helsingborg,
en torr novemberdag i solens sken,
kan kompensera veckans regn och sorg

och sätta sprutt på mina gamla ben!
Man går och går på gata och i gränd
fast på en inre väg med egen ren

och liksom för sig själv och inåtvänd
men ändå uppmärksam med öppet sinne
och jämt på någon överraskning spänd.

Att promenera tydliggör ens minne
och klargör även många slags problem,
som grumlar själen om man stannar inne.

Det är som hjärnan rensar sitt system!
När jag går ner till havet nära staden
och växlar ifrån prosa till poem,

bemålar solen guld på esplanaden
och färgar vågen svart i Öresund.
Det blixtrar i den fina fönsterraden

av diamanter denna sköna stund!
Men skymning faller över friluftsbaden.
Jag skyndar hem till hustrun och min hund

med tacksamhet till fredagspromenaden!