Novembers trötthet, livsleda och spleen
ger bästa energi för stadsflanören.
Han vet det sedan länge, konnässören,
att denna månad går på gråt och grin.

Novembers sorg behövs för promenaden.
Den underlättas av melankoli.
Tristessen gör flanören mera fri
att njuta av sin dystra gång i staden.

Så mjältsjukan är motorn för flanören,
hans drivkraft på betong och makadam.
I rännstensskval, i rök från avgasrören

går han behagfullt i sitt svårmod fram.
Det dröjer inte särskilt länge, förrän
december stör hans gång med ljus och glam.