Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Förvirrad monolog.


Mina känslor kallas hjärnspöken och det kanske är dags att säga farväl

Skrik för mig
Titta ner i vattnet
Det går runt i cirklar
Och jag mår plötsligt
Väldigt illa
Och medvetandet säger
Gör det
Du kan inte övermanna mig
Vad fan trodde du
Värdelösa pack
Du är bara en skugga
Du lever inte
Du balanserar mellan
Berusad och sober
Du berusar dig
På den makt
Du tror att du får av mig
Men grinden till min trädgård är stängd
Det är bara en
Av de platser
Du aldrig kommer se igen
När du öppnar din dörr
Är det redan för sent
Då är jag redan borta
Men älskade syster
Vi ses i världen
Där det alltid är maj
Och där får jag vara med dig
Och där slipper jag
Gråta ut all vätska i kroppen
Och känna den bli kallare
För varje sekund
Som bara passerar
Jag ville bara ditt bästa
Förlåt.




Övriga genrer av matrjosjka
Läst 294 gånger
Publicerad 2006-07-02 01:11



Bookmark and Share


  edvin medvind
Intressant hur dikten byter karaktär mitt i. Känns som att du först försöker bli av med "hjärnspökena" men sedan ger vika för dom... kanske.
2006-07-02
  > Nästa text
< Föregående

matrjosjka
matrjosjka