Hon segnade ner inför honom och kraftens sötma tillintetgjordes inom hans blick

hon kunde inte förstärka sitt skydd så hon sänkte försiktigt sin blick och la handflatorna på den hårda asfalten

det tunga regnet förstärkte det djupa såret vars ytlighet berördes utav skammen, vattnet rann nerför hennes nacke och hon ryste

det svaga sinnets intrikata balans förödmjukande henne ytterligare och sårbarheten förlorade sina gränser

tankarna stillades och mörkret omfamnade hennes lidande kropp, tiden haltade och han kallade henne för sin