Om alltets gåtor skriver jag en dikt,
mysterierna, de som ej kan mätas,
de frågetecken, vilka ej kan rätas
och tyngderna, som saknar vanlig vikt.

Att räkna sandkorn, droppar, grässtrån, flingor
förklarar inte alltets existens
och vetenskapens rop på evidens
försvinner bort i solsystemens slingor.

Att något överhuvudtaget finns
är i sig själv en obesvarad aning,
som inte mikroskopets fina lins

och inte teleskopets långa spaning
kan ge en människa en mening i.
Det svar som finns är dolt som poesi.