Redan medlem?
Logga in
Hjärnan som sprängdes i miljarder bitar
Hennes kalla blinda ögon. Hennes avstängda kärlek. Ryggen som bågnar under trycket av en sprängande sorg som får henne att förtränga. Det är iskallt inne i mitt rum och jag gör som hon, jag stänger av och förtränger. Går in i mitt låtsasjag, stark, modig och oemotståndlig. Mamma hon går på stesolid för annars går hon upp i limningen och stupar. Allt är bra, inget ont kan hända. Om fyra år är jag extremt psykotisk. Hon ber sina böner till en Gud som hon är övertygad om kan ordna allt. Jag hade oturen att växa upp i en schizofren kaosfamilj. Mammas falska skratt och ständiga intellektualiserande är bedövande. Det är som en väldigt kuslig och makaber skräckfilm som aldrig tar slut. Det får inte hända, men det gör det lik förbannat. Jag är sjösjuk av övergivenhet i min första lägenhet och galenskapen ligger som en tickande bomb inom mig. Det håller så länge det håller och sen startar en mardröm overklig och skräckinjagande. Mammas bortvändhet är som rapp med taggtråd. Hon måste ha varit sjuk, precis som pappa som tog sitt liv när jag fyllde 11 år, de där dagarna när mitt vansinne började, då jag förlorade mig själv och ingen lade märke till det. Jag var ett föräldralöst barn hårt traumatiserat, vanvårdat och bortglömt. Tiden stannade och en djupt neurotisk eufori startade när jag utplånade mig själv. Efter tio år så var jag död, en 21-årig vandrande död, extremt helvetiskt psykotisk. Hjärnan som sprängdes i miljarder bitar.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 151 gånger Publicerad 2019-11-29 15:55 
|
Nästa text
Föregående
Johan Bergstjärna |
