"-Hon vet, om hon inte arbetar blir hon torterad" den unga kvinnans ord ekade i det tomrum hon befann sig i, än en gång hade hon bevisat sin skuld. Livet skulle nu aldrig bli, det som en gång varit, en ny dag kommer och i det onda, finns nu endast minnet kvar.

En tid trodde jag dom hade makt över
mig, men för vem skriver jag egentligen
de som nu fått domen på sin framtid,
de som aldrig kommer bli fria i tanken
är de kvinnor som bevakar mig och tror
mitt arbete är påtvingat till deras fördel?

Är det för dessa terrorister som bränner
folkets kroppar eller är det för min egen
skull och ja, jag tror till sist att allt bara
kommer bli, till seger för mina mannar.

"Hon vet, om hon inte arbetar blir hon torterad"

Den meningen hänger här i texten..
som ett minne och en förklaring till
varför jag vittnar; terrorn i området.

Och jag vet hur det känns, detta främmande.

"Tortyren"

(De är inte trovärdiga de som torterar)

Men var är Polisen?