Att vara sex-jagad innebär för mig att bli jagad av andra för att tvingas in i droger och prostitution och jag var en ung kvinna med svåra förutsättningar i samhället..

Jag var eller hade gett upp tron på livet av alla de övergrepp som redan hänt mig och så ensam att ingen kunde se mig. Bara de som var efter mig,.och så ung, naiv.

-Kanske som du i din utsatthet idag,
så tänker jag nu på mitt liv, som du..

är du ensam, där andra finns?

Där finns jag med..

Nä, nu vill vi veta vad som hände då på 80-talet.

I min ensamhet,
sökte jag arbete i receptionen hos kyrkan.

Vi vet, det har du redan skrivit om.

Ja, och att en ung man sökte upp mig på stan han
kom från kyrkan och sa att han behövde min hjälp
han berättade att hans föräldrar är med där också
han ville komma därifrån och nu hade några utan-
för kyrkan sökt upp honom för att få honom ur den.

Jag förstod inte varför han bad mig om hjälp, ville
han stanna kvar, hotade de utifrån honom, blev jag
lurad? Men fick sån jobbig känsla och sa inte nej när
vi gick mot kyrkan. Vi träffades några gånger och han
blev intresserad av en kvinna som jag precis lärt känna,
han gav mig ett brev som jag skulle ge till henne och hon
blev bjuden till USA, fast det vet ni redan, det finns med.

Den unga mannen från kyrkan, men nu blir jag osäker
frågade jag först "vad händer om man inte vill vara med"
eller sa han först,
"vi har kontaktat Palme, frågat honom om han vill gå med"
Det var så länge sen, jag har ju skrivit ner det i Berättelsen.

Vi vill ändå att du får med det i filmen.

Gör det inget om det blir lite fel ordning?

Nej, bara det blir lika trovärdigt
som i "Berättelse av Catherine".

Ja, då sa han, "då skjuter vi honom" ja, nu är jag så rädd!

Sen var det några som bar upp en kropp lät det som, de
tog i mitt dörrhandtag som var låst, och sen hörde jag,
"det är låst, vi lägger honom där istället" men jag vet
inte om orden var exakt så..

Gud, nu slår mitt hjärta alldeles för fort!

Fortsätt ändå, vi är snart klara.

De öppnade förrådet mitt emot min dörr till ateljén.
Jag hörde hur dom bökade utanför min dörr och sen
satt jag hela natten som i ett varande, ekande tomhet.

Dagen efter berättade jag för den nya väninna, var hon?
Jag kände på dörrhandtaget till förrådet, det var öppet,
Kroppen av en man låg på massa galgar och vi stod där
och tittade, trodde inte det var sant, men där låg en man
på mage, och han var död, nu tror jag inte mitt hjärta är
så lugnt längre, förstår ni inte hur skräcken tär på mig..

Så du tog på dörrhandtaget?

Ja, har ni tagit DNA?

Var det därför ni topsade mig på Sahlgrenskas gyn. 2011?

Sen överlät jag lokalen till en nyutexaminerad skräddare.

Jag tror de i kyrkan blev arga för att jag inte kom till dom.

Även om jag ville så kunde jag inte, och jag ville inte då.

Med tanke på det hot som jag fått till mig, och den döda
vågade jag ingenting, jag lät dom som sex-jagat ta mig..

Vart?

En resa till Danmark.

Drogad, filmad, mätt där nere och sen "det onda" och
en kvinna som de frågade, den stackars unga kvinnan
"vill du ha den där nere eller där uppe" jag såg kniven!
Och sen gick männen och hon sjönk ihop, i en blodpöl.

Jag lovade mannen att inte berätta något, det gör ont!

Tror inte mitt hjärta klarar mera!

Fortsätt, vi är snart klara.

Men det är ju så länge sen, jag tror jag får hjärtinfarkt!

Nej, du är bara rädd..och sen, vad hände sen?

Jag tror jag hamnade på en bår,
men vet inte om det var först, det
hemska eller sen efter inspelningen,
vi åkte tåget hem från Köpenhamn..
Sen blev jag gravid och 7:e månaden
hörde jag på nyheterna om Palmes död..
då blev jag arg och ropade på knarkaren
som är far till barnet, han som lurade mig
han som varit efter mig, han svarade mig;
"-ja, det är klart, vad trodde du."
när jag skrek, ni gjorde det.
Jag menade inte att jag tyckte det var bra,
men det kändes som jag skulle tänka så nu.

Nu blir jag osäker igen, mitt minne stressar.

Sen dess har känslan att jag måste berätta för
polisen, ändrats till ett att jag måste klara det.

Och min döds ångest, finns med mig varje dag.

Jag tänker ibland på hur viktigt det är att lösa brott
med tanke på, hur hemskt det är för vittnet/offret..
att få hjälpa till med utredningen, det är som terapi.

Som det är nu tror ingen på en, de pratar bara om
att man är psykotisk och har en allvarlig störning,
själv känner jag stark rädsla, hjärtat rusar o yrsel.

Vad jag tror, är att du behöver få prata ännu mera.

Jag skriver bara som det är nu.

Kan du läsa mina texter om jag fortsätter?

Ja, du är min vän.

Fast du är Polis?

Ja, jag tycker du är en bra människa, modig och skör.

Hm, skör, det tycker vården är negativt.

Så ser inte jag det, du behöver en trygg famn.

Ja, att vila mig är en dröm för mig.

Behöver du vila dig?

Ja, jag är helt slut, och skräckslagen för det som varit.

Tack, vi är klara, kan du ta med henne.

Vart ska hon?

Ja, vart ska jag,
till Köpenhamn eller till gamla syateljén?

Det känns ju som mitt liv är över, så vart ska jag?

Typiskt sex-offer med vittnesbakgrund att säga så.

Vem sa det?

Du själv, sa polisen.

(Hittade ni den unga kvinnan i Köpenhamn?)

När?

1985?

Hon blev nog dumpad, så är den världen, du överlevde.