Lukten av din hud som stör min sömn. Jag vill alltid ha dig för mycket och du vill alltid någonting annat.

Det knakar i min kropp. Blomknoppar som vill brista. Du säger att du väntar men när det händer vänder du bara bort blicken. Så jag sluter blombladen om min kropp igen, drar täcket hårdare om. Vänder ryggen till innan du hinner göra det. Förtränger min längtan, placerar den i en svart liten ask.

Orden som fastnat i min hals. Hostar äntligen upp dem. Brevduvor med blodstänkta vingar. Men du tittar inte ens åt dem, förkastar dem som falska.
Och du undrar vad som är fel, varför jag aldrig kan släppa in dig.

Alla små smulor du kastar åt mig, viftar på svansen åt dem, slukar dem i ett nafs, men jag blir aldrig mätt. Mina läppar är alltid hungriga, min hud utsvulten.

Stillar min hunger med hans aldrig sinande kärlek. Speglar mig i hans ögon för att det alltid är där jag är som vackrast.

Och jag vet att han fortfarande tänker på mig när han tillfredsställer sig själv.

En kall säng, jag fryser alltid, du överröser mig med filtar men det räcker aldrig till.

Det finns alltid någon annan du hellre vill röra vid, något annat du hellre vill göra. Hunden får mer av dina händer och blickar än mig.

Minusgrader i min kropp, iskylan sprider sig i mitt bröst, går ända ut i mina lemmar, förlamar dem.

Jag vill så gärna röra vid dig men det gör för ont när du vänder dig bort. Obesvarade kyssar bränner sönder mina läppar.

Vågar inte ens längre titta på dig, slår ner blicken, sänker mina ögonlock, för att slippa bli besviken.

Vid brasan ligger hunden och sväller, medan jag vänder taggarna utåt, inåt.

Placerar mig i en liten svart ask i väntan på vår.