Jag smeker dödsannonsen jag satt på kylskåpsdörren,
klappar fotografiet 
och håller armarna om mig när jag ska sova.
Klockan jag köpte till henne hänger vid sovrumsdörren
och jag har hennes sista sms sparat i telefonen.

Jag funderar på att kasta garnet jag stickade sockor av julen 2018 men snålheten gör att jag inte vill: Det var väldigt dyrt och det är mycket kvar.
Vi pratar om henne som om hon lever men jag känner i mitt hjärta att sista orden snart är sagda.

Jag har läst på genom åren och inser att hon var en äkta psykopat. 
Empatilös.
Självisk.
Genomelak.

Tablettmissbrukare.
Alkoholist.
Min älskade unge.