Australien brinner. Intresset för en katastrof minskar med avståndet. Det är nog tur, det mänskliga psyket skulle inte klara av att engagera sig i allt elände överallt hela tiden. Mitt psyke skulle i alla fall inte klara det.

Australien ligger på andra sidan jorden. Jag känner ingen som bor där. Men jag känner sådana som har släkt och vänner där. Jag läser nyheterna med stigande förfäran. Jag vill inte ens försöka sätta mig in i hur det måste kännas att vara där.

Någonstans har jag läst om hur höga temperaturer ett däggdjur (människan är ett däggdjur) kan befinna sig i, innan de inre organen kollapsar. Det finns en gräns som inte kan överskridas. Djur kan inte gå inomhus och slå på luftkonditioneringen. Människor kan göra det (även om många inte har tillgång till AC). Vid strömavbrott slutar luftkonditioneringen att fungera.

Sommaren 2018 sätt jag inomhus med en bordsfläkt och väntade på att utomhustemperaturen skulle sjunka. Jag läste om skogsbränderna i Hälsingland och Dalarna, och undrade vad som skulle hända om det började brinna där jag befann mig, och hur jag skulle stå ut om strömmen försvann och fläkten slogs av. Jag mådde inte bra.

Australien brinner. Är det någon som bryr sig?