Tiden går, rosa himlar förflyttas, tårar driver hjärtats slag. Imorgon, vill jag vakna om, ta reda på vem jag är, minnas en svunnen tid. Jag önskar allt var rosa, att livet kantades av sockervadd - inte salta tårar och mörkgrå moln.

Imorgon, vill jag bo i öknen, under solen. Som en nomad, letandes efter hopp - en oas mitt i allt. Imorgon, vill jag ta ett steg mot förändring.

Låt mig så ett frö idag, trött på asfalten under mina fötter, trött fasaderna av glädje. Låt allt spricka av ett frö, som spränger mina föreställningar, mina föresatser och dogmer.

Jag är så fri som jag vill vara. Fruktan lurar tunt hörnet ideligen, knyter kedjorna starkare och låser mig bakom ett gyllene galler. Förutom att det inte är gyllene. Jag är så fri som jag vill vara, egentligen - är vi inte alla?