Vi tar en kvällspromenad, mannen, sonen och jag, som vi ofta gör. Det är barmark, stjärnklart, månen lyser och det är ljumt i luften. Allt är lugnt och stilla, någon enstaka hundägare, en buss... Det är svårt att tänka att det pågår en klimatkris. Här finns ingenting som hotar, inget som skrämmer.

Det är plus åtta grader den 8:e januari på 59:e breddgraden. Ja, så kan det vara vissa år. Så kan det vara.

Jag tänker att det skulle vara intressant att veta vilka temperaturer det varit under tidigare decennier; kanske min pappa gjorde väder-noteringar? Hans gamla kalendrar ligger uppe på vinden, det får vara till en annan gång. Hans kalendrar från 2000 och framåt finns i en liten låda i mitt rum. Jag bläddrar i dom, inget om vädret. Däremot vad han ätit till lunch, med darrig stil varje dag.

Jag gör misstaget att slå upp december 2007. "Får dödsbud. Åker till äldreboendet. Det ser ut som hon sover. Kyckling i curry. Ris. Min dotter och jag dricker kaffe".

Kris. Långt borta och nära. Då och nu och i framtiden...