Idag åkte jag tåg ca 25 mil norrut. Ungefär en gång per månad lämnar jag mitt primära hem med man och son, och åker till mitt andra hem, en liten lya bara för mig själv. Tanken är att det ska vara en skrivarlya. Tanken är god, verkligheten lite annorlunda. Det läses, det promeneras, det sovs, och stundom händer det att det skrivs.

Med få undantag tar jag tåget när jag ska till lyan. Det är om jag måste frakta något som är för stort att bära med sig som jag åker bil.

Det har blivit ganska många tågresor under de senaste åren.

I månadens nummer av Kupé fanns en text om Petter Stordalen. Han håller på att öppna ett nytt hotell intill Arlanda, och för ett tag sen köpte han charterbolaget Ving. Rubriken lyder: Lösningen är inte skam!
Så vad är lösningen på klimatkrisen? Enligt ingressen är lösningen att hitta nya lösningar. "Eh? Han får själv förklara hur" står det, och man blir ju som läsare väldigt nyfiken. Tyvärr blir man besviken, den utlovade förklaringen finns ingenstans i texten. Bara en upprepning av att "lösningen är nya lösningar".

Det känns tryggt...