Varför låtsas, varför fälla en ridå över ögonen... Varför tro på något som är dödfött?
Varför tro att stjärnorna räddar oss ikväll?

Molnen viskar tyst, att det är över. Månen instämmer. Skyn håller tal. Allt går över i serenad.

En gång var jag naiv, nu är jag skadad. En gång var jag levande, nu överlever jag. Ärren bleknar så småningom, inget att skryta om.

Finns inget att låtsas om imorgon...