Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärleken och sanningen är miraklet

 

Hon har åtskilliga gånger i sitt trasiga liv varit en överkörd själ. Ända sen barnsben extremt mobbad, förödmjukad, tills hon började att hata och utplåna sig själv, gränspsykos, depression och maniska skov i euforiska luftslott. Det höll så länge höll, och nu är hon ingen, desperat och apatisk på samma gång. Hon ligger på ditt vardagsrum. Du vet inte vad du ska ta dig till med din så klart psykotiska vän. Hon kan inte tala sammanhängande.

Du kan inte säga åt henne att gå sin väg, så du kopplar på dina
starkaste kärlek, lägger dig bredvid henne och sjunger ordlöst,
skraj för vad som ska hända. Det lyser i fönstren hos din vän men det är ingen hemma. Du vet inte vem hon är. Men hon kanske kan födas på nytt genom massor av ömhet och sanning, kryddat med god litteratur, musik, film, vara ute i naturen, samt riktigt bra erotik. Och måla vått i vått med vattenfärger. Och pö om pö försöka få igång en dialog. Du ber intensivt till Gud om hjälp och du tycker dig skymta ett svagt ljus i hennes så länge förmörkade ögon. En dag så gråter hon länge och häftigt, hela hennes 22-åriga liv har varit en katastrof, och du tröstar och säger gråt min vän gråt. Ett under sker en vecka senare då din vän läser en vuxenseriebok. Hon skrattar för första gången på flera år. Era erotiska äventyr blir allt vildare och skönare. Då kan du se och känna hennes rätta jag få blomma ut, och det tunga mörkret släppa sitt grepp, och hennes jag sluta att krampa och blöda. Det är så oerhört starkt och vackert att bevittna en älskad människas pånyttfödelse. Hon säger: Vad långt bak i tiden jag är. Tiden liksom stannade när hon var 11 år då hennes mamma begick självmord. Du förbannar hennes anhöriga som har utsatt henne för så mycket psykiskt våld. Och alla dom som terroriserat henne i skolan, de grymma mobbarna. Det är som att en istid sakta smälter undan i hennes själ, och hon börjar kunna uttrycka sina känslor och tankar. Kärleken och sanningen är miraklet.
Ni åker ut till en djup urskog, och ni älskar besinningslöst i mossan. Ni gråter utav lycka. Ni är de allra intimaste vänner.




Prosa av Johan Bergstjärna
Läst 117 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-01-24 16:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna