Solens strålar faller mot din
bleka hy
du sitter oberörd och
tittar ut genom fönstret
du har något drömskt
i din blick
där du sitter och beundrar
sommarens alla färger

du fylls av belåtenhet
men samtidigt av lidande

på någon hundradels
sekund börjar tårarna
rinna ner från dina kinder
du kan inget annat än
att smaka tårarna
den salta smaken
du får i munnen
påminner dig om den gången
den gången du så
länge försök förträngt
trots att du ständigt
blir påminnd

det var den gången
dina ben byttes ut
mot hjul

nu är din själ fånge i din odugliga kropp
och din kropp är fånge i en rullstol

kan du göra annat än att gråta?