Ännu en natt,
djävulen bjuder det goda
Smickrar och fjäskar för att det nakna och vackra
ska vittra och passa dukningen

Tanken är snårig
mörka stigar
såsom servettens vikning

Vått blankt och torrt - tårarna smakar ljuvligt
Sältan perfekt
Den tillhörande möra och saftiga ångesten smälter på tungan

Så sägs det runt bordet
Underbar meny

Många till festen
Mr Honest är hedersgäst

Påminner bordsgrannen om hur hon knackade på hos sin älskade den där dagen:

”Där stod du och sa
Jag önskar komma in en kort sekund
Är det ok? Jag ska bara hämta mitt hjärta”

Mr Honest hånskrattar och skålar ”Så! Lev!”

Nästkommande nycklar checkas ut hos honom

Nycklarna är många och mr Honest är krävande och snål
Räknar på sina smala, långa, grå fingrar vad var och en har förtjänat

”Du når hit! Och du dit!”

Varje hjärta krymper med hans ord
Finns det gränser för hans evighet och amen, en linje?
Finns det ett rakt svar? Svart på vitt? Sanning?
Ärligheten som är så svår, själen är ju sargad och ofta låst

Vid samma bord finns även Framtid och Tro, de sitter tysta

Hoppet har för länge sedan lämnat festen

Dags för efterrätt