Klimatkrisen består, den har inte slutat existera pga corona-krisen. Jag vet det. Ändå. Idag när vi fått allmän smittspridning i Sverige är det svårt att tänka på något annat än den. Som jag skrev igår; det kommer att bli värre innan det blir bättre.

Detsamma gäller klimatförändringarna; det kommer bli värre innan det blir bättre. Om det blir bättre. Vi som är lite äldre kommer antagligen inte hinna se några riktiga förbättringar, eftersom det kommer vara eftersläp. Och egentligen finns det inte mycket som tyder på att vi kommer att få bukt med klimatförändringarna överhuvudtaget.

Jag läser att många konferenser och möten ställs in. I stället håller man möten via digitala medier. Färre flygresor, bra för klimatet.

Jag tänker ta en dag i sänder, men just nu känns det inte troligt att jag kommer att klimatstrejka på fredag. Vilket gör att jag känner mig som en stor fegis och svikare. Hur kan min överdrivna(?) oro för min egen hälsa hindra mig från att ställa upp? Å andra sidan, det lär komma många fler tillfällen, för som sagt, klimatkrisen är inte över.