klockorna ringer till tomma bänkar
påskliljor blommar redan men nyponen är
ännu röda

i detta gap i tiden lyser solen
jag läste att påven ber på Petersplatsen ensam
och alla sanningar visar oss visst till denna sorg

jag tror inte att Du är okänd inför denna besvikelse
lika lite som inför solen, knopparna, morgonens frost
de ekar alla av ordet de minns och glömde

jag tappar dig jag tappar Dig

inför mina torra läppar och min tunga
klistrad som den är mot gommen
hela denna öken får dricka och blomstra
hela detta landskap bereds

ju mer jag fastnar i myriaderna av anspråk
desto tydligare tecknas konturerna