Det magiska ljuset kring slottet .Träden, lövverket
Barnens klagande uppfordrande röster som ekar
över sjön.
Maama, maaama, mamma...
Når oss , som sitter på bänken
invid sjökanten, med utsikt över slottet
(barnaröster som visar sig vara ljudinstallationer).
Mellan bokträdens sirliga grönska
står en reslig, mörk och vacker gestalt som konstnären
valt att döpa till Love in the afternoon.
En skådis från filmer som gjort intryck, åtminstone
på mig,passerar oss med sin stora hund.
Vi fortsätter längre in i parken och möts av en rödpigmenterad
betongvägg(Gloria Freidmans Stigma)som utgör en stark
motvikt till naturens gröna färger.
Röd är också jättebollen som svävar drömlikt och utanförstående
likt ett oidentifierat föremål runt ett av de höga trädens kronor.
Nere vid sjökanten hukar en kroppsavgjutning föreställande
en av utställarna, blickande ut över "näckroshavet" framför sig.
Vi fotar oss själva framför jättehögen av ved, formad som ett grishuvud med långt tryne.
Sedan vandrar vi vidare rakt mot en tredelad, vinklad spegel.
Det känns som att gå in i och omfattas av hela bokskogen.
Omfamnade av natur, konst i naturen, naturen i konsten, återvänder vi
mot slottet, besöker souvenirbutiken utan att införskaffa annat än en påse salta fiskar.
Därefter fortätter vi ut och tar plats under lövträden på det lilla trädgårdscafe't.
Beställer varsin öl och räkmacka.
Lutar oss tillbaka i korgstolarna för att smälta mat och intryck.
Fortsätter sedan mot parkeringen