Jag önskar att jag kunde skriva något klokt om klimatet-krisen, eller något tröstande om corona-krisen, men det känns mest som jag bara svamlar. Bägge kriser skrämmer mig, och jag är trött på att vara rädd. Hur var det nu; först gripas av panik och sedan gå till handling?

Fast helt passiv är jag faktiskt inte. Jag ringer mina vänner lite oftare än förr. Förhoppningsvis blir det inte bara svammel i luren. Och kanske kan det ge någon en liten gnutta tröst.