Så är det dags för strofer om mitt kroniska intresse
för fotboll, liksom det jag odlar på vår sajt punkt se.
Det finns ju kopplingar emellan fotbollen och versen.
Då bortser jag från dålig dikt och spelarköpskommersen.

Bra fotboll är teknik och tempo, rytm och laguppskattning.
Bra poesi är tanke, känsla, form- och konstbevattning
Fin fotboll är en fröjd att både pröva själv och titta på.
Fin poesi är konsten att med ord och bilder hitta på.

Emellertid finns skillnader emellan dessa lekar.
För fotboll är ett yttre spel, där dikten inåt pekar.
En fotbollsspelare är kuggen i ett kollektiv.
Poeten funkar bäst som individ och subjektiv.

Släng upp en boll i luften! Fotbollsliraren tar ner den
på bröstet, dämpar den med foten, ser sig om och ger den
till lagkamraten med ett smörpass rakt igenom muren.
Offside? För motståndslaget var den pipan rena turen!

Skriv ner ett ord på papperet! Poeten tar för givet
att detta är ett ord som kan ge innehåll åt livet.
Om det sätts i ett sammanhang och ges en form och fläkt,
så upplevs det och får gestalt som livets andedräkt!

Så poesi och fotboll är två liknande produkter
av konsthantverkets skicklighet och fantasiens frukter.
Jag njuter lika av det gröna schackets hemligheter
som av de fina dikterna på sajten för poeter.