Men hade det varit min tanke
Att jag likt ett segelskepp skulle lägga ut
För att ta fast i nattens mörka sagor
Borde något nästan oheligt
Börja sväva över min själ
ledd av fiskarnas sång
som strömmar över havet
för att bilden av en avsekommen
skulle bli komplett

Men till att börja hörs intet
Först sedan ens text har kolliderat mot
den ogenomsläppliga scenväggen
kommer delar av verkligheten myllrande

När nordanvinden från landbacken
ger ännu mera bakgrundsdjup åt måsarnas rop
har det bildats
en liten bakgrundsteater
vars pjäs är byggd på stadens
skräckblandade verklighet
som väcker äckel hos oss alla

Slutligen går det inte att bedra publiken längre
utan sanningen är på väg att frigöra sig
och ställer sig mitt på scen
och börjar berättelsen från en vägren
som är snöhöljd mitt i den iskalla novembernatten.


Ett fladdrande ljusfenomen i vitt och blått
blir en del av vägen