Hur kunde det ske? Idag ylar sorgen vred och tung för dig, Lilla Hjärtat. Bilder av dig är fastnitade på näthinnan. Från den lyckliga tiden hos dina familjehemsföräldrar, då du fick vara en alldeles vanlig glad liten flicka. Från den grymma tiden hos dina föräldrar, då du misshandlades, drogades och låg död, inslagen i plast och papper under en  säng i två dagar.

Missbrukande föräldrars rätt gick före barnets. Du skulle till varje pris hem till dina föräldrar. Ryckas bort från den trygghet och kärlek du fått sedan du var nyfödd. Även dina syskon misshandlades och drogades. Förmodligen gick drogerna före omsorgen om barnen. 

Din pappa dog i häktet. Och din mamma nekar till allt. Vidhåller att varken hon eller din pappa gjort något av det de anklagas för. Uppmuntrad av sin försvarsadvokat, som verkar lättmanipulerad. Eller som det brukar kallas, bara gör sitt jobb.

Grannarna såg inte, hörde inte. Det brukar ofta vara så. Man vill inte lägga sig i. Inte bli utsatt själv. Jag undrar hur Kammarrättens ledamöter mår idag, efter att ha läst förundersökningen, med all dess grymhet. Riktigt djävla dåligt, hoppas jag.

Förhoppningsvis ändras lagen, så att flera barn räddas från sina dåliga hemförhållanden. Att deras rätt alltid ska gå före föräldrarnas. Barn ska ha rätt till sin framtid.