Först skall man ha klart för sig att det är en primärkommunal verksamhet, i spetsen sitter vanligen ett större eller mindre antal personer som gemenligen och rätteligen kan kallas bypolitiker eller andra personer som blivit så svårplacerade att partistrategerna inte kunnat finna en mer framskjuten placering för vederbörande person. Jag vet inte hur väl tilltagen arvoderingen är men högst troligt är inte pengarna den stora drivkraften. Jag tror snarast att personliga motiv är avgörande men tyvärr har de med tiden blivit allt mer svårplacerade och de har inte haft förstånd att i tid ta sin hatt och gå. I demokratins namn är de förtroendevalda men i stort sett föga lämpade för uppdraget. Valen har väl samma form av magnetism som kyrkovalen Dvs den som bemödat sig att få ett parti i att ställa upp kan nog känna sig säker på att få en plats. oftast uppmärksammar de stora tidningsdrakarna inte deras hängivna engagemang utan istället deras resor till främmande och varma länder. Visorna där brukar gå i stilen "x-nämnd spenderade 50 miljoner på semesterresa i x-land". om man tar fram en räknemaskin och granskar budgeten och antal deltagare visar det sig att det i grund och botten är beskedliga siffror. Ibland går det att få folk att sälja sig tämligen billigt om man jämför med övriga arbetsmarknaden.
När man utgår från nuvarande opinionsläge i Sverige anser jag att man med visst fog kan kalla nämnder av dessa slag som maffialiknande strukturer på svea moders kropp.