Du fryser bakom dina imaginära galler
Din gastkramande ångest och tårar som molande, blixtrande faller och faller
Själen din är förtvinad och saknar glöd
Du klagar över att du känner dig som död
Dom hjärntvättade dig med vad du
absolut inte får tänka, känna eller vara
Du är snart beredd att hänga upp en snara
Jag tar din hand och möter din trötta blick
Det smärtar mig att se ditt förtvivlade skick
Allt vi kan göra är att söka sanning och kärlek
Vad var det som hände, jo det gick trettio år,
fyllda av förvirrade försök att läka dina sår
Du fick som barn dig itutat att du mådde så bra
av din familj helt blind, du trodde på allt dom sa
Men när den katastrofala PSYKOSEN bröt ut
så tog deras destruktiva blinda optimism slut
I läkande syfte så har vi haft utmärkt erotik
Jag är rädd att grannarna hörde dina skrik
På vår tionde picknick i en underbar urskog
var det första gången du skrattade och log
Jag älskar dig så att det skriker i själ och kropp
Det skimrar svagt i dina ögon av tro och hopp.