På mitt begravningsparty så
skrattade ni, samt dansade
och jublade som om det var
min födelsedag. I ett hörn
satt ett par onda änglar molokna
och söp sig dyngfulla för att
de inte kunde göra mig något
illa mer. Själv så svävade jag
uppe bland takkronorna och
min frid och glädje var så skön.
Världen var aldrig mitt hem
och för min sjukdom fanns
det aldrig någon riktig läkedom.
Men nu har jag kommit hem
och jag är fri från all mardröm,
och mina fiender når mig inte.
Jag badar i en underbar kärlek.