Jag kan öppet erkänna att i mina tonår var mina tankar i mångt och mycket en otuktens hemvist. Det gick så långt att jag gåendes på Mynttorget riktade en sällsynt bön till honom däruppe som kallas GUD. Och den löd i all sin enkelhet -Herre låt mig inte dö utan att jag fått knulla en kvinna. Och lo and behold efter en tid blev jag faktiskt bönhörd. Och min lycka blev stor så där stor som endast en tonårslycka överhuvud taget kan bli. Rent psykologiskt gick jag några decimeter över markytan. Min debut var avklarad och kan väl inte beskrivas som en smashit eller succé och recensionerna kan i bästa fall betecknas som ljumma. Min första erövring var mycket rak på sak skall sägas. Men jag hade gjort det och jag var var i alla fall fortfarande ung och nöjd framför allt nöjd.
Men säg den lycka som varar för evigt. När jag gick på Mynttorget några månader senare dök i försvagad form ånyo bönen upp. -och så en till
Det var andra tider då, det skall man inte förglömma. Nu kan man få höra en slyngel utbrista för sina kompisar - är man ihop med en tjej mer än sex månader är det bara slentrian. Det kan man kalla höga prestanda på livets goda. Suckar jag avundsjukt. Dessutom är han ju mycket yngre. Tyvärr har åldern inte varit särskilt vänlig med det kvinnliga utseendet heller; tji fick ni alla malliga unga kvinnor som var så oåtkomliga i min tidiga ungdom.