Jag har börjat läsa Långsamhetens lov av Owe Wikström.

Fort och fel är inte bra. Men det kan också gå för långsamt, det är inte heller bra. När besluten tas är det redan försent.

Långsiktighet borde stå i centrum, skriver Wikström.

Och hållbarhet. "Spara, vårda och reparera."

Han tycker inte om mobiltelefoner; där håller jag inte med. Det är inte alla som här förmånen att ha sina närmaste på nära håll.

Självvald ensamhet kan vara givande. Påtvingad ensamhet är en plåga.

Kanske gäller samma för långsamhet, givande om man själv får välja att sakta ner, plågsamt om allt stannar av, som nu.