Under min vardagliga vandring
Står jag plötsligt
I en helgedoms port
En katedral öppnar sitt korsskepp
I oändlig rymd
Väggarna randas av furors stolta stammar
Takmålningen har penslats
Av gudomlig hand
Golvet är jorden jag sprungit ur
Den sviktande mossan
Min altarduk
Renlavsbevuxen gråsten
Min biktstol
Här finns inget kvidande lidande
Här är gudomen förkroppsligad
I alltet runt mig
I mig
Nattens solar tänder sina bönbloss
En önskan
En öm tanke
För varje lysande öga
Hackspettens trummade
Är kyrkklockans klämtande
Trädkronor svingar som kläppen däri
Doften av mull
Är renhet
Liv