Solen står lågt nu

Bländande
som en fotoblixt
mellan träden

Lagom varm

Saknar ingenting
och det vill inte
säga lite

Vem kan säga orden
”Saknar ingenting”

Utan att darra på
manchetten

Lyssnar in

Säger det tyst
och prövande

Smakar på orden

Nöjd ,tacksam ,lycklig

Det sista ordet ,lycka
väcker tankar som

Har aldrig gillat
det alltför uppenbara

Lyckan skrämmer
Ordet skrämmer

Kvällssolen är lycka
ändå

Det är vad jag väljer
att tro

Testar ödmjukt
ordet tacksamhet

för att se om det
verkligen stämmer

Solen på verandan

klorofyllgrönt mellan
svarta stammar

Snart ska grönskan
smälta in i gråskalan

Solen sjunka
Och maten ätas

De stora orden får
stanna
i solen på verandan

Den älskade
solnedgången