Där jag rör mig
bakom stängda dörrar.
Vissnar tryggheten sakta bort.
Mörkret stänger mina val.
Natten omfamnar mig.
Drömmar är ekon ur
något förgånget.
Till slut nalkas gryningen.
Befriande och slutgiltigt.
Min förhoppning växer sakta
ur en ny dag.