Om jag har människor som bryr sig om mig varför gråter jag mig själv till sömns varje kväll?
Om jag har människor som bryr sig om mig, varför har ingen frågat hur jag mår?
Om jag har människor som bryr sig om mig, varför svarar ingen?
Om jag har människor som bryr sig om mig, varför gör ingen i närheten av det jag gjort för dem?

Jag vet svaret. Ingen orkar. Jag är som ett trasigt föremål som väller ut ångest och ånger och sorg och ledsamhet och hopplöshet och mörker. Allt som kommer mig nära smittas ner, blir sjukt och förstört precis som jag.

När min spegelbild reflekteras i glaset ser jag en stor besvikelse. Någon som hade kunnat bli något, någon som en gång var duktig, skötsam och hade någorlunda ambitioner. Oavsett hur mörkt det var hade jag åtminstone mina fina egenskaper och min självdisciplin, men likt alla mina vänner och all min livsglädje har den försvunnit från mig. Jag vet att det är hopplöst. Min inre kamp med mig själv är över och nu väntar jag bara på mars då allt kommer vara över.

Jag har förlorat så mycket. Jag har förlorat min morbror, min farfar, min familj, min pappa, min trygghet, mina vänner – både till himmelen och av deras egen vilja. Jag har förlorat hoppet, jag har förlorat förståndet, jag har förlorat stoltheten över att vara den jag är och jag har förlorat mig själv.

Jag vet att jag aldrig kommer att få barn. Jag kommer aldrig att få hålla min son eller dotter i famnen och känna den obeskrivliga kärlek som man tydligen ska göra. Jag kommer aldrig att skaffa den där tatueringen jag velat ha så länge. Jag kommer inte få se min brorson växa upp. Jag kommer aldrig få uppleva den stora kärleken och att vara med någon som älskar mig lika mycket som jag skulle älska dem. Jag kommer aldrig att förstå innebörden av att vara lycklig eller glad. Men jag kommer inte heller känna smärta mer. Jag kommer aldrig behöva vara ensam mer. Jag kommer aldrig behöva se min mammas besvikna blick igen. Jag kommer aldrig känna ångesten tränga igenom hela kroppen och skaka okontrollerat på badrumsgolvet igen. Jag kommer aldrig mer slösa någons tid, tårar eller energi. Jag kommer bli ett, för somliga, vackert minne och det är bättre än att jag stannar här och fortsätter förstöra för mig själv och andra människor.

Nu har jag ett par få månader att ordna det sista i det här livet. Det finns några jag måste få be om förlåtelse och några jag måste få krama en sista gång. Jag har några sista ärenden kvar här på jorden innan jag återförenas med dig, Gud.