Den hand som höll mig
vaggade inte ömt
Förvillande spirande hjärnbanor
Förvirrande barnets knoppande identitet
till dess att jag inte längre visste
om Sanningen var sann
till dess att kärlek som kom att givas mig
blev oförståelig, opålitlig
och jag flöt runt utan konturer
fortfarande vilsen
I mig själv