Att rista på sin hud med bläckets gift
var förr en magisk rit för kraft och rening,
en ingång i en stams initiering
till vuxenlivets myndighet, ett skift.

Trots dagens våg av sekularisering,
används det gamla ritualets skrift.
Det förorenar ytan med sitt stift
och ger den osäkre en falsk maskering.

En dikt är däremot en tatuering
som återger hur själva själen mår.
En dikt orsakar inte själen sår,

men ger en inre rehabilitering.
Så diktens tatuering övergår
den yttre gaddens gift och injicering.