Efter resan hem till moderjorden
äter mina tankar mig
som albatrossen andas
havsluft


inga stigar från min barndoms skogar
har trampats av familjefötter
bara mossan gror och täcker
våra minnen
efter far


nu ter sig alla moln mig grå
som mina tonnårstunnlar viftar
röken bort från alla bränder
som du anlagt i min själ.


mina fötter är som dina
slitna nötta att arbeta
dag och natt i skydd av ångesten
vi burit genom seklet


du är med mig när jag sover
som en skata tar mitt silver
du är bladen som i vintervinden
rasslar i mitt yggdrasil.