Sakta fylls jag upp
Känslor, Intryck och Tankar
de tränger fram ur asfalten djupt inom mig
tills jag vadar i kokhett vatten
tills hans mjuka händer blir till klor, hans fjärilsberöringar till avgrundssår.

Utmattningen gör mitt arbete tungt men jag slutar inte
Rensa, Finputsa
jag Samlar och Plockar
tills min famn är full av gyllene maskrosor
tills ryggsäcken är alldeles för tung för att bära på stadiga ben.

Då sätter jag min penna mot papprets hårda yta, låter bläcket flöda
tills det hemska och det vackra blivit till dansande ord
tills han lyfter sina korpvingar och flyger, lämnar mig ensam på denna jord igen.