Kylan vältrar sig på parkeringen
En ointresserad sol kravlar sig mödosamt upp
och skingrar något av det komprimerade mörker
som nosat kring våra ben hela natten

Människan hukar sig under himlens fosterhinna
Vi sveper tystnaden kring oss som en väldig sjal
allt medan långfingrade pianohänder samlar
löftesrika harmonier från andra sidan