Mellan barken och trädet
så är det sagt mellan bark och träd ej gå ändå hon ej ville förstå lagt är lagt
länge jag tårar grät hur kunde hon, hur kunde han han var ju ändå min man aldrig, aldrig jag förlät
var jag inte mera värd sökte han bara äventyr en händelse så obskyr ville han vidga sin värld
ställd mot väggen nekar låtsas som inget hänt jag vet lyckan vänt jag inte längre tvekar
jag blivit bedragen lurad på det jag trott var kärlek förvandlad till bitter smälek förnedrad men ej slagen
på kärlek jag ej längre tror inte mellan kvinna och man nej, det jag inte kan i mitt hjärta sorg bor
hur kan man utan kärlek leva tröst i poesin jag får har gjort i många år i hjärtat en djup reva
vad som är gjort är gjort frågan får aldrig sitt svar han ser bara till sitt försvar oskyldig som inget gjort
jag mitt dumma nöt gav all min kärlek och tro att av det bygga en bro tyckte han att hon var söt
nej, aldrig att jag glömmer i minnet som film rullas upp denna gemena, fula kupp livet döljer och gömmer
jag var ej förberedd att sådant kunde hända att livet kunde vända jag blev så rädd
den unga naiva tjej jag var hon finns inte längre kvar men glömt det har jag inte gjort de gjorde vad de inte borde gjort
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 206 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2021-02-11 08:34
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros
Senast publicerade
Frihet Möte Det finns dom som har det värre Säg hej till sommaren! Jordnära Så é de´ Snippan Myrliv Se alla |