Vem tror mig,
Vem kan någonsin tro mig.
Vem kan någonsin förstå mig,
Och ge mig.

Jag är gårdagens rester,
Årets äckliga synder.
Jag är ärofylld när jag gråter,
Skamsen när jag ler.

Vem ska vilja röra.
Vem, vill faktiskt höra?

Jag är skör, alltför trött.
Jag vill inte ens bli bra längre.
Bara ruttna bland undanstoppande sopor.
Så ingen kan se mig.
Så ingen kan ge mig,

en chans till att åter bli sviken.