Kanske är jag inte ensam längre
Kanske har det tysta bytts ut
Kanske har det tomma fyllts
Kanske har jag funnit det inom mig
Kanske är det bara det att just hon nu finns


Jag söker möjligen en människa, en kvinna, inte ett förslag som tagits fram av algoritmer
Jag tror jag möjligen kan längta efter möten, inte en tumme upp, eller någon som swipat som jag
Jag vill se sol genom kvinnohår, ja vill dricka kaffe sittandes på slitna trädtraller
Tysnaden tillsammans kan man inte mötas i digitalt


Kanske är det så att jag kräver mera
De skrivna ordet räcker inte
Och ett foto säger mer än tusen ord, men tusen or i bildformat är ganska fattigt
Eller så ser jag genom filtren och de tomma fraserna
Och kanske anar jag att det finns ett mörker bakom även denna profil

Och jag tror inte jag tar med en avatar på promenad
Och jag kan snapa dig hur mycket som helst
Man inte älska via vidoekameran, inte ens knulla via webcameran, camsex känns så 2016
Man kan inte vara tyst då man kör videokamra eller då man kör en messangerkonversation
Det är härligt att mötas i tystnaden då man är tillsammans på riktigt

Jag behöver nog fler dimensioner för att kunna se mig mätt
Och jag behöver nog lite doft och ljud av andetag under en snabb promenad
Jag kanske inte alls är hungrig på det sättet som jag var då
Eller så har jag börjat änka på ett anat sätt
Jag fruktar att jag faktiskt börjat tänka på andra saker än jag gjorde då

Och jag undrar hur det känns att känna en ny kvinna, känna henne kroppsligt och själsligt
Verkligen tränga in i hennes sinnen och vardag
Jag undrar hur det känns att längta efter just henne
Hur det känns att gå och tänka på henne, och bara henne och inget annat
Och sakna att få vara med henne på riktigt då vi delar tystnaden tillsammans på riktigt

Jag kanske inte har samma drömmar, samma fantasier, samma längtan
Jag kanske drömmer om skrivbord, jag kanske drömmer om en närhet i soffan då vi somnat
Jag kanske inte ens är sugen på vin utan tar en sallad och kranvatten
Jag har ingen uppfattning om vem jag är i dag
Jag minns mycket väl vem jag var då, och jag känner ingen skuld för den jag var då
Men vem är ag i dag det har jag inte en aning om, och den vilsenheten kan jag inte ens formulera i ord
Jag vet bara att det är så det känns, det är nog så det är